Om du surfade runt bland fansajter i början av 2000-talet minns du dem säkert: små rektangulära bilder längst ner på sidan, ibland blinkande, nästan alltid exakt 88 pixlar breda och 31 pixlar höga. De kallades knappar, eller buttons på engelska, och de var fanwebbens visitkort.
Ett format som blev standard av sig självt
Formatet fanns redan på 90-talet. Programföretag och webbtjänster erbjöd små länkbilder i den storleken som webbplatser kunde lägga upp för att visa vilket verktyg sidan var gjord med eller vilken webbläsare den passade bäst i. Storleken var liten nog för att ett tiotal knappar skulle få plats på en rad, och stor nog för en logotyp och ett par ord.
Snart började privatpersoner rita egna knappar i samma mått. Då hade 88×31 blivit en standard som ingen egentligen hade bestämt, men som alla följde. Det är en av de saker jag tycker mest om med den tidiga webben: reglerna växte fram bland dem som använde den.
Därför bytte alla knappar med varandra
På en fansajt fanns nästan alltid en sida som hette affiliates eller links. Där låg knapparna till andra sajter som ägaren hade kommit överens med. Jag länkar till dig, du länkar till mig. Det var ett sätt att hitta nya besökare innan sökmotorerna var särskilt bra på att hitta små hobbysajter, och det var också ett socialt kontrakt. Att bli godkänd som affiliate av en sajt man beundrade kändes som att bli insläppt på en fest.
Knapparna sa också något om smak. Den som hade en vägg full av pastellfärgade glittergifar signalerade något annat än den som körde stramt svartvitt. Många ritade om sin knapp varje gång layouten byttes, och gamla versioner levde kvar på andras sidor i åratal, ungefär som gamla visitkort i en skrivbordslåda.
Reglerna som alla kunde
- Spara bilden, länka inte direkt. Att visa en bild som ligger på någon annans server kallades hotlinking och åt upp deras datatrafik. Gratis webbhotell hade ofta snåla gränser, så det var en av de första saker man lärde sig att inte göra.
- Fråga först. Man lade inte upp någons knapp som affiliate utan att ha fått ett ja, och man tog bort den om samarbetet tog slut.
- Håll måtten. En knapp på 90 gånger 33 pixlar förstörde raden för alla andra och syntes direkt.
- Länka tillbaka. Knappen skulle alltid gå till sajtens startsida, inte till en undersida som kunde försvinna.
Så gör du en egen knapp i dag
Det fina med 88×31 är att begränsningen gör en del av jobbet åt dig. Du får inte plats med mycket, så du måste välja vad som är viktigast.
- Börja i rätt storlek. Skapa en bild som är exakt 88 gånger 31 pixlar i ett ritprogram som klarar pixelgrafik. Arbeta inzoomat, men spara alltid i originalstorlek.
- Välj ett eller två ord. Sajtens namn räcker. Mycket liten text blir lätt grötig, så använd ett typsnitt som är gjort för små storlekar eller rita bokstäverna pixel för pixel.
- Ge knappen en ram. En pixel mörk kant och en pixel ljus innerkant gör att den ser ut som en knapp även bredvid andra.
- Spara som PNG eller GIF. PNG ger skarpa kanter och klara färger. GIF behövs bara om knappen ska röra sig, och då är det snällt att hålla animationen lugn. Bilder som blinkar snabbt kan vara besvärliga för läsare som är känsliga för ljusblixtar.
- Skriv en alt-text. När knappen ligger på en sida ska bilden ha sajtens namn som alt-text, så att den som använder skärmläsare vet vart länken går.
Dazzle har förstås en egen knapp. Den ligger längst ner på sidan om Dazzle, tillsammans med koden du behöver för att lägga upp den.
Knapparna lever vidare
På senare år har knapparna kommit tillbaka. Den som bygger en personlig sajt i dag har ofta en knappvägg igen, och det finns samlingar där knappar från GeoCities-tiden har räddats undan när gamla webbhotell stängde. Läs mer om den sortens sajter i texten om personliga sajter från GeoCities till i dag, eller börja från början i guiden om fanlistings och fansajternas historia.
